Högdalen - Detroit - Berlin

Inlagd: 2006-07-07 10:35
Sommaren är här och din pod är proppfull med låtar från mer eller mindre obskyra tyska skivbolag som K2, Freude-am-Tanzen och Mobilee. Vår hus-DJ Rektor Selektor har rotat fram några odödliga Soul-klassiker ur sina skivbackar, bara för att visa var skåpet stått tidigare.

Phylyps "Trak II" (Basic Channel)
Basic Channel är historien om hur Mark und Moritz behandlar sina svåra Jeff Mills komplex med stora doser knaster, bandeko och dubbiga basgångar. Helt friska blev de inte förrän på Trak II, som satte tysk Reggae på banan en gång för alla.

Att påstå att något låter lite Basic Channel är samma typ av understatement som att referera till en annan brun läsk då man dricker Icahandlarnas cola.

Trak II är sista släppet på Basic Channel, som redan då knoppat av sig. Mark und Moritz blev bland annat Rhythm and Sound och kanalen utmynnade i Burial Mix, Main Street och deras egen föregångare till K2, Chain Reaction och mycket annat. Lyssna exempelvis på Round Twos "Acting Crazy", med reggaepoeten Tikiman vid mikrofonen.

The Vision "Spectral Nomad" (Metroplex)
En av de vackraste hyllningar till en stad som någonsin komponerats. Ingen har vågat vänta så länge med att slänga in en closed hi-hat som Robert Hood. Det tar flera minuter innan den dyker upp i exakt rätt ögonblick bakom den hypnotiskt malande rösten; Detroit, Detroit, Detroit.

Hood är en av originalmedlemmarna i Underground Resistance. Hans egen produktion är dock betydligt mer lågmäld och melankolisk. Lyssna gärna på Wandering Endlessly (M-Plant) eller det kanske något utdaterade men stilbildande albumet "Minimal Nation" (Axis).

Mike Ink "Gelb" (Studio 1)
Wolfgang Voigt, mer känd som Mike Ink, roade sig under många år med att släppa skivor utan egentlig avsändare med låtar utan namn. Istället fick skivorna varsin färg.

Gul är inte den första av Mike Inks tio färger, men kanske den mest representativa. Ryktet påstår att Mike brukade spela in flera timmars musik på sin DAT och sedan åka runt med bilen, lyssna och klippa ut de bästa bitarna.

Samtidigt gav Mike och brorsan Reinhardt ut en hel del skumma saker på bolaget Profan, som dessutom hade de snyggaste etiketterna någonsin. Musiken varierade mellan slö acid, Massive Attack covers, baklängesdisco och sånger av Mike Inks schlageralias Grungerman.

Efter ett tag tröttnade Mike Ink på att bara släppa egna och brorsans grejer, och startade skivbolaget Kompakt tillsammans med kompisarna Michael Mayer och Jürgen Paape. Resten är, som det brukar heta, historia (Och ja. Vi vet att de är från Köln).

Anton Waldt "Realpolitik" (V-Records)
Anton är redaktör på fina tyska tidskriften De:Bug och har mig veterligen bara släppt två skivor. Realpolitik låter som om du sitter på balkongen en regnig höstkväll och någon spelar sina bästa House-tolvor i lägenheten bredvid.

Jag hoppas Jenas house-kungar Wighnomy Brothers bjuder Anton på öl varje gång de träffar honom. Det är dom liksom skyldiga.

Maurizio "6" (M)
6 är troligen det bästa som någonsin graverats i vinyl. Nuff Said.

Model 500 "Starlight" (Metroplex)
Det finns de som påstår att Juan Atkins uppfann techno. Andra menar att han är Gud. Det kanske är att gå lite väl långt, men Atkins har hursomhelst varit en levande legend enda sedan Cybotrons "Alleys Of Your Mind" 1981.

På den här skivan säljer han dessutom sin svarta själ till en vit snubbe från Kreuzberg. Baksidans Moritz-mix är ännu djupare än framsidan. Och vill du ha fler bevis på att Berlin och Detroit fortfarande är kära behöver du bara lyssna på Carl Craigs version av Rhythm & Sounds "Poor People Must Work"

Det tar en hel livstid att sätta sig in i Juan Atkins samlade produktion, men Starlight är en mycket plats att börja.

Acid Jesus "Radiation" (Klang)
I mitten av 90-talet var Tyskland en populärkulturell öken. Kraftwerk hade låst in sig i sin studio för länge sen, Fassbinder var död och Blixa Bargeld fullt upptagen med att skjuta heroin och spela basfiol i Nick Caves kompband.

Så ser det inte ut längre. Numera kommer all kultur av värde från Tyskland. Acid Jesus är Alter Ego med hela världen och Prenzlauer Berg allt Lower East Side någonsin drömt om att vara. Tack vare Radiation är Tyskland numera så självklart att ingen ens skrattar åt Rudivöllermustacher längre.

Blumfeld "Tausend Tränen Tief" (Rough Trade)
Om inte Hamburgs Ian Brown, Dj Koze, spelat den här märkliga balladen över Steve Bugs "Loverboy" hade Justus Köhncke och Andreas Dorau aldrig blivit kära, ingen hade velat mixa om hela 2Raumwohnungs katalog och Superpitcher hade aldrig behövt sälja sin folka för att åka till den där inställda spelningen i Stockholm.

Det sägs att Heiko Voss kommer att gästa allsång på Skansen i sommar. Vi ses där!



Tidigare:
Last Night Mia Törnblom Saved My Life
Du har aldrig varit kär
Den sista Coca-Colan på nya arbetsförmedlingen
Metropia
Veckans välfärdssjukdom
No Music Day
Högdalen - Detroit - Berlin
E.I.N.A.R
Study Global Flunk Local
Det började med hasch på skolresan
Globala skummraskaffärer
No, you cant die from insomnia
Hunter S Thompson 1937-2005
God jul snutkultur!
Permanent Vacation
Supersize Us
Hard Rock Café Högdalen
Action Jeans
Ban Marriage!
Veckans affärer #0104
Astrid Reloaded
Onkel Toms radhus
Ohälsan
H.D.B.S - fan therapy center
Narkotikatipset