Det började med hasch på skolresan

Inlagd: 2006-02-27 13:28
Vi får många brev och telefonsamtal från oroliga och arga föräldrar. De menar att vi förleder deras barn och att vår verksamhet är en inkörsport till missbruk och kriminalitet.

Särskilt besvikna är föräldrarna för att deras söner och döttrar börjat läsa affärslitteratur, sedan de gått kurser här på skolan.

Men är det här med affärslitteratur egentligen så skadligt? Vi har låtit vår expert på området, Hilton Friedman, läsa två av de senaste åren allra hetaste titlar, Freakonomics och The Corporation.

Freakonomics, av Steven D Levitt och Stephen J Dubner, innehåller en hel del intressanta iakttagelser. Bland annat får vi veta vad det är för likhet mellan sumobrottare och lärare och att det inte är hårdare tag utan fria aborter som fått brottsligheten i USA att sjunka.

1973 försöker den unga, fattiga och alkoholiserade Jane Roe få tillstånd att göra abort, något som på den tiden var förbjudet i de flesta delstater. Roe har redan adopterat bort sina två första barn och känner att hon kommer att kunna ta hand det här barnet heller.

Fallet går upp i högsta domstolen. Roe vinner, vilket inte innebar någon förändring för just henne eftersom rättegången tagit så lång tid att hon hunnit både föda och adoptera bort även detta barn. Däremot får domen omfattande konsekvenser för andra kvinnor. Högsta domstolen ger inte bara Roe, utan alla kvinnor, rätt att göra abort. De som befinner sig i Roes situation och har goda skäl att misstänka att de inte skulle klara av att ta hand om ett barn, får nu en möjlighet att välja.

En generation senare inträffar något som ibland förklaras med hårdare tag eller bättre ekonomi eller strängare vapenlagar eller en kombination av ovanstående. Brottsligheten sjunker. Riktigt jävla rejält.

Freakonomics innehåller dessutom en ambitiös redogörelse för varför folk heter som de gör. Namn säger ju som bekant en hel del. Om föräldrar, inte minst. Freakonomics listar vilka namn som är vanligast på barn till rika, fattiga, högutbildade, lågutbildade, vita och svarta. Jag noterar att Amerikas motsvarigheter till Ronny, Conny och Johnny är Cody, Brandon och Travis och att de ultimata medelklassnamnen är Alexander och Alexandra, precis som här.

Så här långt innehåller boken ingenting som gör att den bör brännas på bål utanför den lokala föräldraföreningens lokaler. Men sedan blir det värre. Författarna ger sig nämligen på narkotikahandeln.

Det börjar med en rätt harmlös historia om varför langare så ofta bor hos sina mammor. Men detta säger nog mer om var författarna brukar köpa sitt röka än om vad narkotikahandlare i allmänhet har för bostadssituation. Sedan följer ett parti som jag förstår upprör många föräldrar.

Författarna konstaterar att langare sköter sin verksamhet precis som vilket andra företagare, i vilken annan bransch som helst. No Shit Shylock. Hur skulle det annars gå till? Business är alltid business. Detta borde ekonomer om några känna till

Så jag förstår de starka reaktionerna. Det är nästan så att jag själva famlar efter dunken och tändstickorna. Det spelar ingen roll om du säljer ekologiska skor, lyftkranar eller rökheroin. Pengar varken luktar, tänker eller känner. Framförallt bryr de sig inte om vad du säljer. Detta vet alla redan och det är högst oansvarigt att underskatta sina unga läsare genom att presentera så banala slutsatser som sensationella avslöjanden.

Detta för oss in på nästa bok, The Corporation, av Joel Bakan. En trevlig och välskriven historia om hur företaget växt fram och hur det fungerar. Även i denna bok presenteras ett hyfsat självklart fenomen som en märkvärdig upptäckt. Bakans tes är nämligen att företag beter sig precis som psykopater. De kan verka trevliga på ytan, men egentligen är de fullkomligt hänsynslösa typer som gör vad som helst för egen vinning.

Jag är ledsen Bakan, men det här är ingen nyhet för någon som någonsin haft ett riktigt jobb. Den stora faran med affärslitteratur är att den genomsnittlige författaren lever i en låtsasvärld där man aldrig behöver gå upp fem på morgonen för att åka till ett vidrigt ställe där det finns en tydlig baktanke med allt som händer. Särskilt med de få saker som råkar vara trevliga.

Som alltid förespråkar jag dock Harm Reduction framför hårdare tag. Om du är en hyfsat stabil person, befinner dig i en trygg miljö och läser affärslitteratur tillsammans med goda vänner eller någon lärare här på skolan, är risken att råka illa ut försvinnande liten. Men se upp! Det finns många författare därute som förpackar rena självklarheter i sensationella förpackningar och säljer dem till överpriser.

Hilton Friedman



Tidigare:
Last Night Mia Törnblom Saved My Life
Du har aldrig varit kär
Den sista Coca-Colan på nya arbetsförmedlingen
Metropia
Veckans välfärdssjukdom
No Music Day
Högdalen - Detroit - Berlin
E.I.N.A.R
Study Global Flunk Local
Det började med hasch på skolresan
Globala skummraskaffärer
No, you cant die from insomnia
Hunter S Thompson 1937-2005
God jul snutkultur!
Permanent Vacation
Supersize Us
Hard Rock Café Högdalen
Action Jeans
Ban Marriage!
Veckans affärer #0104
Astrid Reloaded
Onkel Toms radhus
Ohälsan
H.D.B.S - fan therapy center
Narkotikatipset