Onkel Toms radhus

En gång för länge sedan greps författaren Jean Genet av den spanska polisen under en razzia. De beslagtog hans personliga tillhörigheter, däribland en vasselintub som på den här tiden var ett mycket suspekt objekt i mångas ögon. Genet hoppades att tuben, denna symbol för hans omoraliska och förbjudna sexualitet, skulle provocera fram en stark reaktion hos de intoleranta svett- och vitlökstinkande snutarna. Givetvis fick han rätt. Efteråt konstaterade Genet att han mycket hellre spiller blod än på något sätt förnekar vaselintuben som enligt honom var en revansch på snuten och en provokation så värdefull att den var väl värd att få spö för.

Sen gick någonting allvarligt fel. Inte med Genet, utan med revolten mot en intolerant syn på sexualitet. Det insmorda fuckfingret växte upp och blev radhusbög. Hånflinet förvreds till ett lissmande för alla tänkbara småborgerliga värderingar. Jag hatar radhusbögar. Jag hatar alla sorters bögar när jag tänker efter. Alla heterosexuella också för den delen. Missförstå mig rätt, jag bryr mig inte det minsta om hur vuxna människor knullar. Det är identiteterna jag stör mig på. Istället för att inse att vi då och då utövar aktiviteten knulla på det sätt som för tillfället verkar intressantast betraktar sig vissa som ”bög”, ”bi”, ”flata”, ”hetero” eller vad det nu kan vara. I samma stund förvandlas sexualitet från något vi gör, till något vi är.

Varför bygger folk identiteter kring det sätt de för tillfället gillar att ha sex på? Och hur smart är det egentligen? Hur kan en bög veta att han i all framtid uteslutande kommer att tända på män? Hur vet den heteroaggressiva hanen och tjejtjejen att de kommer att älska representanter för varandras kategorier för evigt? Hoppas kan de ju alltid. Och många gånger hoppas de så mycket att det finns all anledning att misstänka att något döljer sig bakom deras lite väl desperata poser.

Det är allmänt vedertaget att homofoba män egentligen är rädda för att de själva är homosexuella. De försöker förtränga bögimpulserna genom att vara aggressivt hetero. Men borde inte det omvända gälla? Att radhusbögar egentligen är heterosexuella som försöker förtränga detta genom att tala i falsett och lyssna på schlager? Hur kan man annars förklara att de så pliktskyldigt försöker uppfylla alla de krav som de samhället ställer på den heterosexuella kärnfamiljen. Trygga parförhållanden, giftermål i kyrkan och söta barn. Just samma normer och värderingar som tidigare varit utgångspunkt för en marginalisering av ”homosexuella”.

Anpassningen har givetvis också ett pris. Precis som svarta en gång i tiden fått slava i underhållningsindustrin som sjungande och dansande karikatyrer, rakar fab-five-bögar pungen på heterosnubbar under bästa sändningstid. Onkel Tom är i den här versionen en ytlig faslettfnissande fjolla som jobbar stenhårt med att göra sig lustig på sin egen bekostnad och uppfylla alla de dummaste fördomarna om hur ”bögar” ska vara. Och wiggern har fått sin motsvarighet i den ”metrosexuelle” mannen, en vanlig svennekille som minsann törs använda ansiktskrämer.

Vad gick snett egentligen? Hur lyckades stolthet över sina begär och en okuvlig vilja att till varje pris försvara dessa förvandlas till den clown som dansar över Jean Genets grav till tonerna från den vite mannens, f’låt moraliska majoritetens pipa?

Jag har ingen aning. Men detta totala nederlag gör att jag själv känner mig lätt homofob. Jag menar, vad är det som bankar i garderoben egentligen? Det är inte ett helt spektra nya alternativ att tillfredsställa begär på som vill ut. Det är heller inte en modig rebell som är beredd att ta allvarliga personliga risker för en möjlighet att ge fingret åt borgerliga värderingar och dess uniformsprydda beskyddare. Det är en representant för en subkultur. Och vi snackar inte ens dekadent estet som gillar minimalistisk techno, ecstasy och poppers. Det är en radhusbög i fame-factory-frisyr som har bråttom iväg till Fredrik ”family man” Reinfeldts inledningstal på Pride-festivalen. Och det skrämmer mig i alla fall. Som fan.

Illustration www.magnifiction.nu