KOPYRIGHT LIBERATION FRONT

Idag är all information gratis. Det självklart för de flesta att inte betala för musik, film, dataprogram och så vidare.

Det har dock inte alltid varit så. En gång i tiden riskerade musiker att bli stämda för minsta lilla sampling. Under denna mörka tidsålder* – långt innan internet, mp3 och CD-brännare – var Bill Drummond och Jimmy Cauty de snyggaste rebellerna. Oavsett om de kallade sig KLF, The Justified Ancients of Muu Muu, Liberation Loophole, Timelords eller K-foundation lyckades de skapa kaos, förvirring, skandaler och några riktigt hårda dissar av konst, kultur, pengar och den allra sjukaste formen av privat ägande, så kallad "intellektuell egendom" eller "copyright".

*I rättvisans namn kanske vi bör nämna att varken mp3.com eller smurfhits fanns, varför entusiasmen kring stölder av denna typ var betydlig större.

Historien börjar 1987. Under namnet the Jamms begår Bill Drummond och Jimmy Cauty ett antal högst ogenerade stölder från artister som ABBA, Whitney Houston och Beatles. De klipper ihop materialet och ger ut en serie skivor som inte innehåller något som helst "eget" material. På omslagen står det att läsa att musiken befriats från alla former av upphovsrätt.

Särskilt ABBA blir irriterade över detta tilltag och stämmer the Jamms. Trots att Bill och Jimmy beger sig till Stockholm för att tala vett med Björn och Benny förstörs hela upplagan. Drummond och Cauty ger dock inte upp så lätt utan byter namn till The Timelords och klipper snabbt ihop en ny skiva. Den här gången är det ingen som orkar ringa sina advokater och skivan "Doctorin' the Tardis" säljer i över en miljon exemplar.

Drummond och Cauty tycker det är så enkelt att klippa ihop en listetta, att de beslutar sig för att skriva en instruktionsbok i ämnet. Boken "the Manual (how to have a number one the easy way)" innehåller en mycket detaljerad beskrivning av tillvägagångssättet. Bland instruktionerna finns tips som "var pank", "var arbetslös" och "lev i fullständig misär".

De potentiella hitmakarna avråds dessutom från att starta ett band eller göra någon som helst egen musik, utan istället stjäla andras musik. Drummond och Cauty är så säkra på sin sak att de utlovar en ersättning till den som följer råden till punkt och pricka men ändå inte får någon listetta.

Det är oklart om någon gjort anspråk på garantisumman. Däremot finns de några som följt manualen, som exempelvis österrikarna "Edelweiss", och lyckats. Själva har Drummond och Cauty haft en rad miljonsäljare, ofta under namnet KLF, som ibland betyder Kopyright Liberation Front.

Efter en rad hits beslutar sig den brittiska musikindustrin för att belöna KLF med priset för årets grupp 1992. På Brit Awards, motsvarigheten till vår Grammisgala, är det meningen att Drummond och Cauty ska ta emot sitt pris samt uppträda tillsammans med veganerna i hardcorebandet Extreme Noise Terror, som de släppt en skiva ihop med.

Uppträdandet går dock inte riktigt som planerat. Drummond och Cauty har nämligen med sig motorsågar, ett får samt flera hinkar grisblod vilket givetvis får till följd att veganerna lämnar galan. Efter ett mindre lyckat uppträdande bestämmer sig även Drummond och Cauty för att dra. Inte bara från galan, utan från hela branschen. Framträdandet avslutas följaktligen med orden "KLF have left the Music Industry".

Riktigt färdiga med industrin är de dock inte. På väg därifrån tar de en sväng förbi restaurangen där middagen i anslutning till galan ska serveras. På trappan utanför hamnar det söndersågade fåret och texten "jag dog för er skull – smaklig måltid" skriven i grisblod.

Vid nästa skandal är rollerna ombytta. Den här gången är det Drummond och Cauty, under namnet K-Foundation, som delar ut ett pris. De har inspirerats av "the Turner Prize" som delas ut till den person i Storbrittanien som juryn anser gjort årets bästa kulturgärning. Skillnaden är att K-Foundations pris går till den som gjort årets sämsta kulturgärning.

Detta hindrar dock inte Drummond och Cauty från ge sitt pris till precis samma person som vunnit "the Turner Prize". Plötsligt står konstnärinnan Rachel White där med två priser. Till en början vägrar hon att ta emot det mindre smickrande priset på 40 000 £, dubbel så mycket som the Turner Prize. Men efter att Drummond och Cauty hotat elda upp pengarna ångrar hon sig och får prissumman i form av ett konstverk med fastspikade buntar av femtiopundsedlar innanför en vacker ram.

För att spä på förvirringen ytterliggare köper KLF, som vid det här tillfället betyder Kashmir Liberation Front, reklamtid i avbrotten under den tevesända Turnergalan. Eftersom detta kostar ungefär lika mycket som galans prissumma, hävdar Drummond och Cauty att de betalat båda priserna. På frågan varför svarar de: för att bevisa att konst är pengar och att pengar är konst.

Drummond och Cauty kan inte riktigt släppa det där med kontanter. K-Foundations nästa show är utställningen "Money: A Major Body Of Cash" där de bland annat spikar upp en miljon pund på en vägg. Vid ett annat tillfälle låter de skotska enpundssedlar med texten "children we love you" regna över publiken under ett uppträdande.

Men det räcker inte. De enda som verkligen bryr sig är polisen som inleder en förundersökning, eftersom det är förbjudet att förstöra sedlar. Sporrade av detta tar Drummond och Cauty med sig miljonen och en filmkamera till ön Jura, avlägset belägen utanför den skotska kusten. I ett båthus eldar de upp sedlarna. Äventyret resulterar i filmen "Watch the K-Foundation burn a million quid".

K-Foundation proklamerar högtidligt att de inte tänker prata om den uppeldade miljonen förrän om 23 år. Kanske ångrar de sig. Pengarna var i stort sett allt som återstod av deras förmögenhet.

Det räcker dock till en pansarbil till Cauty som han beväpnar med en 25000 watts ljudkanon och åker omkring med på landsbygden och skrämmer ihjäl kreatur. Drummond ägnar sig åt litteratur. Bland annat skriver han den på något underligt vis självbiografiska "Bad Wisdom" tillsammans med kompisen Zodiac Mindwarp. Den handlar om tre snubbar som beger sig till nordpolen via Finland, för att offra en Elvisikon i syfte att rädda världen.

Med jämna mellanrum publiceras annonser för nya KLF skivor i brittisk musikpress. Trots att de alltid avslutas med tillägget "available nowhere" vet vi att Kopyright Liberation Front aldrig någonsin kommer att bli helt färdiga med musikindustrin.