Kommunist-Jesus

Det här är egentligen en ganska banal text. Men eftersom den är så populär i pr-kretsar har vi ändå valt att göra den tillgänglig för våra kunder)

I Bolivia 1967 skjuts den marxistiske gerillaledaren Che Guevara till döds. Det var det bästa som kunde hända revolutionen.

Det finns ett problem med hjältar. De sviker. Förr eller senare blir de gamla, fula och feta och säljer sig på något pinsamt sätt. Då står man där ensam och övergiven med sin revolution. Vid sådana tillfällen är det bra att ha någon som aldrig svek. Det finns nämligen några få sådana. Som aldrig sålde ut. Som dog unga och vackra och rebelliska som fan. Den ultimata rebellikonen är givetvis Che Guevara.

Ernesto "Che" Guevara föds i Argentina 1926. I sin ungdom luffar han runt i Sydamerika på motorcykel. Under resan möter han svält, sociala orättvisor och sjukdom, bland annat när han arbetar på en spetälskeklink. Che åker hem och utbildar sig till läkare för att kunna ge sig ut i världen igen och göra lite nytta. Någonstans på vägen kommer han dock på att det inte är svält eller orättvisor som är det egentliga problemet. De är bara konsekvenser av rådande samhällssystem. Och som läkare inser han det vansinniga i att bekämpa symptomen istället för själva sjukdomen. Eftersom Che läst en hel del marxistisk litteratur parallellt med kurslitteraturen drar han den självklara slutsatsen:

Det är kapitalismen som är sjukdomen

Och medicinen heter revolution

I fortsättningen försöker Che bota samhällen istället för spetälska. Han sticker till Mexico där han träffar de kubanska bröderna Raul och Fidel Castro. De samlar de ihop en liten skara rebeller och tar sig till Kuba. Efter ett framgångsrikt gerillakrig tar de makten. Fidel Castro blir president och Che arbetar bland annat som riksbankschef. Livet som bankir blir dock för stillsamt för den rastlöse rebellen Che. Han ger sig åter ut på resa för att sprida revolutionen till andra länder. Han har en idé om att den amerikanska imperialismen bäst bekämpas genom att starta flera "Vietnamkrig" på olika håll i världen. Efter ett misslyckat mellanspel i Kongo hamnar han i Bolivia. Det bolivianska folket är tyvärr inte särskilt intresserade av att göra uppror. Che är dessutom inte någon vidare duktigt gerillasoldat. Efter att ha begått en flertal misstag tas han tillfånga av den bolivianska armén och några amerikanska "rådgivare". Han avrättas, den nionde oktober 1967, utanför staden Vallegrande.

Revolution i Bolivia sket sig totalt. Det var kanske lika bra det. Che Guevara har nämligen varit betydligt mer framgångsrik efter sin död. Han har lyckats bli den ultimata rebellikonen. Snygg och cool. Revolutionär in i döden. Han har startat flera uppror genom att se så där bra ut på den klassiska fotografiet från 1960, än som levande proffsrebell. Han var rätt kass som gerillasoldat och någon större ideolog var han inte heller. Det mest intressanta han skrivit är dagboken från den där motorcykelluffen. Som kommunist-jesus är han däremot oöverträffad. Hans bild bärs av rebeller över hela världen, från Honduras till Högdalen.

Tyvärr får man aldrig ha någonting ifred. Alla lyckade revolutionära företeelser blir förr eller senare paketerade och sålda. Det har tjänats många miljoner kronor på Che-stylade prylar. Marxisten Che är ironiskt nog en framgångsrik kapitalistisk produkt. Hans ansikte används för att sälja all möjligt skit. Men ibland händer det faktiskt att någon börjar fundera över vem den där snygge killen på bilden egentligen var. Tar reda på vad det var för idéer han var beredd att dö för. Och då var inte revolutionen i Bolivia så misslyckad ändå.

Alla som någon gång känt att det är allvarligt jävla fel på systemet kan hitta en förebild i Che Guevara. Han kommer garanterat aldrig svika, bli ful och fet eller börja släppa skivor på Sony.

Alternativa rebellikoner

Om du tycker Ches bild figurerat i alltför många reklamkampanjer och på omslaget till alldeles för dåliga punkskivor kan jag erbjuda några mer eller mindre lyckade alternativ. Skynda dig och njut innan de dyker upp på förpackningen till ett "revolutionerande" tvättmedel.

Guy Debord
Fransk Situationist. Skrev, enligt egen uppgift, mindre än de flesta som skriver. Drack däremot mer än de flesta som dricker. Trots att han producerade färre texter än till och med Che, lyckades han förklara allt. Sköt sig själv i hjärtat. Vår personlige favorit.

Rosa Luxemburg
Polsk revolutionär. Lät sig inte hindras av ovidkommande detaljer som kön, handikapp och etnisk härkomst. Mördades av fascister 1919. För dig som vägrar finna dig i fördomsfull behandling.

Ulrike Meinhof.
Tysk terrorist. Lika snygg som Che. Betydligt smartare. Lämnade man, barn och karriär för att göra revolution tillsammans med bland andra Andreas Baader. Dog under mystiska omständigheter i en fängelsecell. För dig som misstänker att Fittstim-antologin inte kommer att förändra världen.

Tupac, Jim Morrison eller Curt Cobain
Musiker. Dog unga och snygga och åtminstone lite rebelliska. För dig som inte är särskilt intresserad av politik men ändå vill verka lite "alternativ".

Andreas Baader
Småtjuv och knarkare. En handlingens man som överlät det revolutionära tänkandet åt Ulrike Meinhof och sin advokat. Mördades med stor sannolikhet i sin fängelsecell. För förortsgangstern med storhetsvansinne.

Bill Hicks
Amerikansk, kedjerökande komiker. Med amerikanska mått mätt, otroligt rebellisk. De mest fanatiska sympatisörerna påstår att han mördades av CIA. I själva verket drog han förnedrande skämt om ickerökare, tills han själv dog av lungcancer. För nybörjaren.

Bob Marley
Jamaicansk protestsångare. Tredje världens första superstjärna. Dog i cancer efter en lång tids rökande. Somliga påstår att han förgiftades av, surprise surprise, CIA. För dig som gillar "helande" örter.

Leo Trotskij
Rysk revolutionär. Har en stor beundrarskara världen över. Eller snarare massor av små beundrarskaror. Splittring och infiltration är nämligen affärsidén. För den proletäre rollspelaren. Var åtminstone yngre och snyggare än Gandalf när han slogs ihjäl med en ishacka.