Naomi Klein går igen

Naomi Klein förföljer mig. Varje gång jag hoppas hon försvunnit för gott dyker hon upp igen. Ena gången är det en promotionturné, nästa gång en nyutgåva av den där blanka fina boken, i vilken alla plötsligt talar svenska. Och det blev verkligen inte bättre av att en majoritet av mina vänner fick "No Logo" i julklapp.
– Visste du att dina skor sytts av en tioåring, frågar en av dem med indignerad röst. Globala företag och deras varumärken håller på att ta över världen.
– Om du tycker Nike är läskiga, vänta bara till jag berättar om kapitalismen, varnar jag försynt.

Jag försöker förklara att det inte är Nikes, eller ens Shells fel att kapitalismen är ond. Det är kapitalismens fel att Nike och Shell har chansen att tjäna pengar på ondska. Hon lyssnar inte utan visar istället upp morgontidningen som innehåller en intervju med Doktor Kosmos. En av medlemmarna hävdar att vi ska läsa No Logo istället för Kapitalet. Plötsligt framstår bandet som den arty-medelklass-student-orkester, de antagligen varit hela tiden. Fy fan, Naomi. Jag som hoppades att din bok skulle få någon att även vilja läsa Kapitalet, inte se den som ett konkurrerande alternativ. Men tack för att du avslöjade Doktor Kosmos.

Kapitalet kanske inte är världens roligaste bok, men det går åtminstone till botten med problemet. Ni kan bekämpa Shell och McDonalds hur mycket ni vill, jag hjälper gärna till. Men glöm aldrig att så länge vi inte gör något åt själva kapitalismen kommer det dyka upp nya varumärken och nya vidriga sätt att utnyttja människor på varje dag. Vi skjuter budbärare och sväljer kameler, så länge vi bara bekämpar kapitalismens symptom istället för själva sjukdomen.

Men ingen lyssnar. De är alldeles för upptagna med att fira sin nya helgdag, Buy Nothing Day. Där sitter de med nyfrälst blick och konstaterar nöjt att de inte köpt en enda cafe-au-lait på hela dagen. Att Buy Nothing Day – precis som alla andra dagar – är en dag då möjligheten att påverka avgörs av tjockleken på plånboken verkar inte störa friden, tvärtom. Inte ens det faktum att den nya helgdagen är en direkt förolämpning mot de miljontals människor som är för fattiga eller marginaliserade för att överhuvudtaget betraktas som konsumenter verkar bekymra dem.

Däremot blir de jävligt sura när jag säger att jag inte tycker det finns "bra" och "dålig" reklam. Jag bryr mig inte om exakt vem det är som gör reklamen, hur den ser ut eller exakt vilken produkt den för tillfället försöker sälja. Reklam säljer i första hand inte enskilda produkter, utan den politiska ordning som möjliggör konsumtion överhuvudtaget. Jag tycker inte om någon reklam, inte ens den som görs av Naomi Kleins favoritreklambyrå Adbusters. Särskilt inte den, när jag tänker efter.

Snälla ni. Fattar ni inte att kapitalismen inte går att reformera. Visst, vi kan få lite snällare företag, lite trevligare reklam och några färre barnarbetare. Det kommer dock inte att förändra det faktum att allt och alla är till salu. Pengar har inte, har aldrig haft och kommer aldrig att få ett samvete. Det är det som är det stora problemet och det borde Naomi har förklarat. Och säger ni Attac en gång till kommer ni att få varsitt mjältbrandsbrev på posten imorgon.

Jag börjar känna mig ordentligt tjatig och beslutar mig för att lämna mina kompisar och deras bibel åt sitt öde. Jag hoppas verkligen att jag får vara ifred ett tag. Åtminstone till No Logo kommer på dvd, dubbad till svenska och med Alice Bah i rollen som Naomi Klein. Eller vänta förresten. Det känns precis som om det där redan inträffat.